Karl Tiselius var en framstående svensk kemist, erkänd för sina bidrag inom biokemi. Född 1910 gjorde han betydande framsteg inom studiet av proteiner och deras struktur. Tiselius är särskilt känd för att ha utvecklat tekniken elektrofores, som används för att separera och analysera olika ämnen i en blandning baserat på deras rörelse i ett elektriskt fält. Denna metod har haft en bestående inverkan på biokemisk forskning och har använts i stor utsträckning i laboratorier runt om i världen.
Utöver sin forskning tjänstgjorde Tiselius som professor vid Uppsala universitet, där han influerade många studenter och forskare inom kemi. Hans arbete gav honom flera utmärkelser, inklusive Nobelpriset i kemi 1948, vilket han fick för sina insatser inom utvecklingen av metoder för separation av isotoper och studier av proteiner. Tiselius arv fortsätter att märkas inom olika vetenskapliga discipliner, särskilt inom områdena proteinkemi och molekylärbiologi.